En välbehövlig återhämtning


Alltså, våran jul och julledighet blev ju inte alls som planerat. Det började med att D vart förkyld lagom till julafton och vi var båda två inte värst pigga/upplagda för någon julafton så vi stanna hemma och gjorde vad vi kunde och orkade med det vi hade hemma, vilket inte alls var så tokigt det heller.

Dagen därpå, juldagen halkar/trampar virvelvinden Zelda fel i ett utav dom stora träden och tjuter, fräser och allt ni kan tänka er, vi var alldeles i närheten men titta bort i nån ynka minut och så vände det från glädje till kaos på ett andetag. Hon kom nerifrån trädet i deras lekrum i världens fart, haltandes/hoppande på 3 ben och det onda benet höll hon precis som om det var jordens undergång som just skedde, jag gjorde mig beredd att fånga henne och kolla läget, Dexter är en katt som lätt 'hajar till' och blir minst lika förtvivlad så han stod nedanför mig medan jag höll i henne och jama och pep han också som aldrig förr. Min första tanke när jag såg henne komma hoppande på det sättet samtidigt som hon fräser, tjuter, spottar var att någon av bröderna bus varit lite för närgången och skrämt henne men ingen av dom var i närheten eller i samma rum i det ögonblicket, då kom vi fram till att hon var ensam därinne och skadat sig när hon farit runt och hoppat i trädet.

Vi bestämde oss för att avvakta med en tur till veterinären för att se hur hon mår och hur ont hon verkar ha när det gått ett tag och fått lägga sig lite. Positivt nog så börja hon halta men stödja på benet lite lätt emellanåt, men så fort hon kom av sig och tog i lite eller busat och hållit igång lite för mycket så tjöt hon till och visade att det var ömt. Svårt att veta om det gällde tassen eller längre upp efter benet, men då hon kunde stödja en gnutta utan problem tyckte vi smärtan verka vara aningen högre upp. Från den här dagen och typ 1 vecka fram(!) bestämde vi oss för att campa i soffan för att lättare hålla koll på henne så att hon får gå på lådan när hon behöver, samt äta/dricka o s v eftersom hon hade bekymmer med att ta sig upp och ner. Men under hela tiden har hon varit en riktig virvelvind, trots allt. Vår lilla krigare ! Men den energi detta har tagit av mig/oss har inte varit någon lek. Fy fan vilka nätter/dagar... Vänt totalt på dygnen, sovit som en kratta på nätterna då man samtidigt ska hålla koll på henne, så hon får gå på låda någorlunda regelbundet. Vill även påpeka att det inte har hänt en enda olycka någonsin TROTS att hon inte alltid haft chans och gå på lådan eller äta när hon behöver, hon har varit så duktig med alla moment. Det tycker jag är helt sjukt bra, fantastiskt kämpat av en sån liten filur.

Jag har hamnat i en ond cirkel p g a all energi detta har tagit, som nån sorts depression, sovit ojämnt på både nätter och stötvis under dagarna har jag sovit som om jag aldrig sovit och den tiden jag varit vaken på dagarna har allt bara varit som en 'zombiebubbla'. Mitt hår har inte kommit i närheten av en tvätt på PLUS 14 dagar (idag fann jag ÄNTLIGEN ork till en rejäl dusch) och en vanlig dusch av kroppen har bara blivit snabba 'in och ut' i duschen, använt en skvätt duschtvål och sen tillbaka i soffan igen. Knappt orkat äta heller så det här blev ju så himla fel som det bara kan bli.

Från i måndags förra veckan började stress migränen hälsa på, vi skulle ju på röntgen i torsdags (den som blev uppskjuten en vecka nu) och jag har bara mått dåligt och känt en inre stress inför det, så jag bestämde mig på måndag kväll för att vara hemma hela veckan och komma ikapp med allt jag tappat i sömnväg och matintaget. Mina 3 dagar på jobbet efter den här röran skulle inte blivit något bra så jag kände att jag gör oss alla en tjänst å håller mig hemma så jag får helgen på mig och landa lite.

Nu väntar vi på uppdatering från röntgen på torsdag kommande vecka, då vi antas få svar på om det påbörjats någon läkningsprocess av frakturerna. I så fall ska det tydligen vara läkt på ca 3 veckor från att hon fått burvila. I  och med att hon är så pass liten och växer massor samt att benet legat (kors i taket igen) i så bra läge som det kan, ända sen olyckan skedde trots hennes tempo. Väldigt bra kämpat för att vara en liten 15 veckors virvelvind!

Kram Carolina ♡

  • 308 visningar

Gillar

Kommentarer