Konsten att skrämma slag på sig själv...


Tidigare under veckan upptäckte jag nåt mysko mellan mitt vänstra bröst och vänster armhåla, medans jag stod i duschen... snacka om att jag blev stel och panikslagen på några få sekunder! Där stod jag och försökte känna efter, klura på vad det var för något, finne, fettknöl, knöl för något ännu värre!?

Ja listan kan göras lång och där skenade mina tankar iväg i takt med oron - klev ur duschen och kikade lite mer i spegeln innan jag nämnde detta åt David med gråten i halsen. Han kikade och vi kom fram till att låta den vara men hålla koll på hur den tar sig, om den växer, ändrar färg osv och om den inte försvunnit tills den här helgen är förbi får jag kanske kolla upp det närmare, för att känna mig tryggare och släppa oron. Den här kvällen/natten var det det enda jag hade i huvudet och kunde absolut inte tänka på nåt annat under följande dag, kände mig så liten! I och med upptäckten av denna mystiska knöl så började jag känna efter (kanske aningen för mycket) och fick för mig jag kände konstig ömhet i ryggen m.m. och det blev liksom en höna av en fjäder, men sån är jag tyvärr... för att jag bokstavligen blir PANIKSLAGEN av sånt som "ploppar fram" från ingenstans men oftast inte är något att oroa sig över.

Funderade på att ringa vårdcentralen och be om en tid 1000 gånger under dagen men kände samtidigt att jag bara skrämmer slag på mig själv ännu mer så jag tänkte att jag avvaktar lite och försökte istället tänka på roliga saker.

Utöver detta så har jag fortfarande inte fått nåt ordentligt svar på varför jag i perioder mår som jag gör (eftersom alla prover jag hittills fått lämna inte visar på nåt avvikande) och för er som inte hängt med i detta trassel så är jag sen ett antal månader tillbaka trött, orkeslös, mår illa, känner svindel, yrsel, tappar aptiten lite då och då, orolig/nervös mage, men kan tänka mig att jag blev panikslagen över denna knöl pga att jag sen innan har problem med att jag mår så dåligt i perioder... tänkte att det liksom hörde ihop och kanske är något som håller på att bli ännu värre. Men jumer tiden gått sen jag upptäckte knölen så har jag lagt ner oron, eller ja, jag har försökt åtminstone... nu har jag kommit fram till att det nog handlade om en fruktansvärt envis och djäuvlskt otrevlig finne! Jag har klämt den och tömt den på lite innehåll vid 3 tillfällen och sen igår kväll efter en dusch har den äntligen krympt och börjat gå ner igen, den var gigantisk och satt över en sena så hela vänster armhåla ömmade vid iprincip alla rörelser... vilket också är en del av anledningen till att jag gått runt och varit panikslagen större delen av denna vecka. Fyfan!

Men när jag börja förstå att det handlar om en finne (som jag för övrigt aldrig upplevt på detta vis förr) så var det så skönt att landa och komma ner på jorden igen efter att nästan ha sett döden framför sig och tänkt att min tid snart är över eller nåt. Låter hemskt, jag vet men när oron tar över så gör den det ordentligt.

Kram Carolina ♡

  • 360 visningar

Gillar

Kommentarer